I samma veva som olika ledarskribenter och nyhetsredaktioner gör en tvärvänding och helt plötsligt ställer upp en enad front mot kvotering på universitet och högskola (för nu drabbar det ju tjejer!), har andra fortfarande lite svårt att hänga på den nya vinkeln. Följande kan man idag läsa i Svenska Dagbladet:

I underlaget till avhandlingen från Karolinska institutet har 1643 barn mellan sex och tio år fått sätta på sig en rörelsemätare som mätt hur mycket de rört sig i snitt per minut. Pojkarnas aktivitetsnivå var 11 procent högre än flickornas.

–Skolorna måste bli bättre på att stimulera tjejernas rörelse, det är en viktig hälsofråga. Avsätt en dag i veckan för tjejerna på planen och stötta dem, säger Gisela Nyberg, som skrivit avhandlingen.

Istället för att undersöka sådana saker som hur det faktiskt förhåller sig i jämförelser mellan pojkar och flickors hälsa eller om tjejerna ens vill leka ute på fotbollsplanen i lika stor utsträckning som pojkarna har man alltså tagit raka spåret från att pojkar har en högre siffra i en jämförelse till att kvotering behövs för att de stackars små flickorna ska kunna hävda sig.

Jag vet att jag inte borde vara förvånad, men kan inte författarna till dessa rapporter ens försöka vara lite nyanserade? Till exempel undersöka hur man kan utveckla flickornas show och dans, snarare än att tvinga ut dem på fotbollsplanen och stänga av pojkarna från deras lek? Eller hur man kan uppmuntra lek där både flickor och pojkar har roligt, snarare än att förstärka könsuppdelningen genom att straffa pojkarna för tjejernas ointresse av fotbollsplansrelaterade aktiviteter?

Tjejer har bättre betyg i skolan, de går i högre utsträckning vidare till högre utbildning och dominerar flera av de mest eftertraktade programmen på universitetet och högskolan. Detta framställs unisont i media som en produkt av tjejernas hårda arbete och goda studiemotivering. När pojkarna presterar “bättre”, som i det här fallet, är det en produkt av diskriminering och strukturer som skall bekämpas med kvotering.

Hur kommer det sig att inte fler kvinnor reagerar mot denna konsekventa behandling av samtliga flickor, tjejer och kvinnor som offer? Varför ska tjejerna tvingas att bete sig som pojkarna så fort det uppstår någon skillnad? Har vi inte lärt oss någonting av kvoteringskatastrofen i högskolan?

Men det är klart, i ett land där vi skickar pengar till brutala diktaturer med ena handen och serverar dem mjäkiga protester med den andra, kritiserar förtryckarregimer med inandningen och hyllar deras arbete i FNs människorättsråd med utandningen borde man inte vara så förvånad över att hyckleriet i den allmänna debatten är så påtagligt som det är.