Våren har kommit och snart blommar vårlöken, men här har vi visst en händelse av en “early bloomer” så att säga.
Uppsala tingsrätt har beslutat sig för den högst intressanta juridiska tolkningen att den metod som använts vid antagningen till veterinärutbildningen vid SLU “står i strid med diskrimineringsförbudet om likabehandling av studenter i högskolan”. Med andra ord, när det är särbehandling till kvinnors fördel handlar det om framsynt jämställdhetsarbete mot det strukturella manliga patriarkatet (se t.ex. kvoterade styrelser), när det är särbehandling till kvinnors nackdel handlar det om olaglig diskriminering.
Får man undra, vad var syftet med att ge universitet och högskolor direktivet att arbeta för en jämnare könsfördelning på “ojämlika” program? Var det att öka andelen kvinnliga studenter (som idag uppgår till ca. 60% av det totala antalet studenter vid universitet & högskola) eller att se till att det faktiskt blev jämnare könsfördelning bland framtidens läkare, veterinärer och civilingenjörer?
Domen kanske inte står sig eller säger så mycket i det långa loppet, men visst hade det varit intressant att se hur detta hade behandlats om det hade varit 44 män som hade anmält Kungliga Tekniska Högskolan för diskriminering vid antagningen till civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik?
Istället konstaterar Centrum För Rättvisa följande:
Allra svårast har kvinnor att komma in på populära utbildningar som läkare, psykolog och veterinär. I små urvalsgrupper, som folkhögskolebetyg, är kvinnor näst intill utestängda, konstaterar Centrum för rättvisa.
Kvinnor har i snitt högre betyg från högstadiet och gymnasiet, går i högre utsträckning vidare till högre utbildning och dominerar idag flera av de traditionellt mest eftertraktade programmen på högskolenivå (och dominansen ökar). Men det är kvinnorna som är “näst intill utestängda”?
Nu får politikerna och juristerna allt komma överens, antingen är det okej med diskriminering och kvotering, eller så ska det faktiskt inte spela roll vilket kön man har. Meritokrati ni vet, som en modern demokrati ska bygga på. Vad säger Wanja och Mona om det?
Apropå det undrar jag än en gång när oppositionen kommer att ställa sig bakom kvinnlig värnplikt. Man klagar på att försvaret inte får tillräckligt många lämpliga sökande och i de sänkta kraven till polisutbildningen gjordes det tydligt att arbetet för att få in fler kvinnor och invandrare rättfärdiga slopande av krav på medborgarskap, fysiska tester, språktester och personlighetsprövningar. Borde man inte kunna slopa samma kriterier för försvaret och samtidigt göra värnplikten allmän på riktigt?
“All animals are equal, but some animals are more equal than others.”
Likheterna mellan dagens Sverige och Orwells “Djurfarmen” ökar ytterligare ett snäpp. Visst var det en borgerlig regering vi hade?
2 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
30 mars 2009 den 18:25
Nym, Ano
‘Men det är kvinnorna som är “näst intill utestängda”?’
Originalcitatet (ej din nedkortade version) stämmer; i BF-kvoten för veterinärprogrammet blev endast män antagna under den berörda perioden eftersom könsviktningen av lottningen inte gjordes per antagningskvot utan utifrån samtliga antagningsplatser. Kvinnorna dominerar veterinärprogrammet i övrigt men just i BF-kvoten var de i princip chanslösa.
31 mars 2009 den 22:48
Johan
Men ändrar det den sammantagna situationen?
Ja, SLU borde definitivt ha “spritt ut” kvoteringen mellan de olika grupperna men faktum kvarstår att kvinnor just nu är enormt mycket starkare i universitetsvärldens ansökningskorridorer pga högre betyg och att de helt enkelt i större utsträckning väljer att studera vidare. Trots detta kvarstår den kvoteringsordning som syftade till att “skydda svaga grupper” men gång på gång fått på fingrarna för att göra just detta. Min fråga kvarstår, hade situationen behandlats på samma sätt och fått samma uppmärksamhet om det varit män som blivit bortkvoterade till en extremt attraktivt, mansdominerad utbildning?
Hade ledarskribenter talat om att männen förtjänade minst lika mycket de platserna pga sina studiemeriter eller hade de talat om maktstrukturer och könsdiskriminering?
Jag efterfrågar i första hand en konsekvent inställning, antingen kvoterar vi för en jämnare könsfördelning åt båda hållen eller (vilket jag naturligtvis föredrar) så kvoterar vi inte alls. Inte till företagsstyrelser, inte till ministerposter, inte till utbildningsplatser, inte alls.
För när man t.ex. tar in kvinnor och invandrare med lägre meriter till olika utbildningar inom polis och försvar för att “spegla samhällets mångfald”, då stänger man de facto ut män som dessutom (till skillnad från detta fall) har högre meriter än aktuella inkvoterade individer, något som borde driva medier till långt större upprördhet än att man kvoterar vid lika meriter vid en av de mest kvinnodominerade och mest attraktiva utbildningarna i universitetsvärlden.
Återigen, jag säger inte att kvotering är rätt, men ska man ha kvotering så får man tamejfan vara konsekvent.