Kvotera fotbollsplanen?

I samma veva som olika ledarskribenter och nyhetsredaktioner gör en tvärvänding och helt plötsligt ställer upp en enad front mot kvotering på universitet och högskola (för nu drabbar det ju tjejer!), har andra fortfarande lite svårt att hänga på den nya vinkeln. Följande kan man idag läsa i Svenska Dagbladet:

I underlaget till avhandlingen från Karolinska institutet har 1643 barn mellan sex och tio år fått sätta på sig en rörelsemätare som mätt hur mycket de rört sig i snitt per minut. Pojkarnas aktivitetsnivå var 11 procent högre än flickornas.

–Skolorna måste bli bättre på att stimulera tjejernas rörelse, det är en viktig hälsofråga. Avsätt en dag i veckan för tjejerna på planen och stötta dem, säger Gisela Nyberg, som skrivit avhandlingen.

Istället för att undersöka sådana saker som hur det faktiskt förhåller sig i jämförelser mellan pojkar och flickors hälsa eller om tjejerna ens vill leka ute på fotbollsplanen i lika stor utsträckning som pojkarna har man alltså tagit raka spåret från att pojkar har en högre siffra i en jämförelse till att kvotering behövs för att de stackars små flickorna ska kunna hävda sig.

Jag vet att jag inte borde vara förvånad, men kan inte författarna till dessa rapporter ens försöka vara lite nyanserade? Till exempel undersöka hur man kan utveckla flickornas show och dans, snarare än att tvinga ut dem på fotbollsplanen och stänga av pojkarna från deras lek? Eller hur man kan uppmuntra lek där både flickor och pojkar har roligt, snarare än att förstärka könsuppdelningen genom att straffa pojkarna för tjejernas ointresse av fotbollsplansrelaterade aktiviteter?

Tjejer har bättre betyg i skolan, de går i högre utsträckning vidare till högre utbildning och dominerar flera av de mest eftertraktade programmen på universitetet och högskolan. Detta framställs unisont i media som en produkt av tjejernas hårda arbete och goda studiemotivering. När pojkarna presterar ”bättre”, som i det här fallet, är det en produkt av diskriminering och strukturer som skall bekämpas med kvotering.

Hur kommer det sig att inte fler kvinnor reagerar mot denna konsekventa behandling av samtliga flickor, tjejer och kvinnor som offer? Varför ska tjejerna tvingas att bete sig som pojkarna så fort det uppstår någon skillnad? Har vi inte lärt oss någonting av kvoteringskatastrofen i högskolan?

Men det är klart, i ett land där vi skickar pengar till brutala diktaturer med ena handen och serverar dem mjäkiga protester med den andra, kritiserar förtryckarregimer med inandningen och hyllar deras arbete i FNs människorättsråd med utandningen borde man inte vara så förvånad över att hyckleriet i den allmänna debatten är så påtagligt som det är.

Släpp veterinärerne loss, det är vår!

Våren har kommit och snart blommar vårlöken, men här har vi visst en händelse av en ”early bloomer” så att säga.

Uppsala tingsrätt har beslutat sig för den högst intressanta juridiska tolkningen att den metod som använts vid antagningen till veterinärutbildningen vid SLU ”står i strid med diskrimineringsförbudet om likabehandling av studenter i högskolan”. Med andra ord, när det är särbehandling till kvinnors fördel handlar det om framsynt jämställdhetsarbete mot det strukturella manliga patriarkatet (se t.ex. kvoterade styrelser), när det är särbehandling till kvinnors nackdel handlar det om olaglig diskriminering.

Får man undra, vad var syftet med att ge universitet och högskolor direktivet att arbeta för en jämnare könsfördelning på ”ojämlika” program? Var det att öka andelen kvinnliga studenter (som idag uppgår till ca. 60% av det totala antalet studenter vid universitet & högskola) eller att se till att det faktiskt blev jämnare könsfördelning bland framtidens läkare, veterinärer och civilingenjörer?

Domen kanske inte står sig eller säger så mycket i det långa loppet, men visst hade det varit intressant att se hur detta hade behandlats om det hade varit 44 män som hade anmält Kungliga Tekniska Högskolan för diskriminering vid antagningen till civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik?

Istället konstaterar Centrum För Rättvisa följande:

Allra svårast har kvinnor att komma in på populära utbildningar som läkare, psykolog och veterinär. I små urvalsgrupper, som folkhögskolebetyg, är kvinnor näst intill utestängda, konstaterar Centrum för rättvisa.

Kvinnor har i snitt högre betyg från högstadiet och gymnasiet, går i högre utsträckning vidare till högre utbildning och dominerar idag flera av de traditionellt mest eftertraktade programmen på högskolenivå (och dominansen ökar). Men det är kvinnorna som är ”näst intill utestängda”?

Nu får politikerna och juristerna allt komma överens, antingen är det okej med diskriminering och kvotering, eller så ska det faktiskt inte spela roll vilket kön man har. Meritokrati ni vet, som en modern demokrati ska bygga på. Vad säger Wanja och Mona om det?

Apropå det undrar jag  än en gång när oppositionen kommer att ställa sig bakom kvinnlig värnplikt. Man klagar på att försvaret inte får tillräckligt många lämpliga sökande och i de sänkta kraven till polisutbildningen gjordes det tydligt att arbetet för att få in fler kvinnor och invandrare rättfärdiga slopande av krav på medborgarskap, fysiska tester, språktester och personlighetsprövningar. Borde man inte kunna slopa samma kriterier för försvaret och samtidigt göra värnplikten allmän på riktigt?

”All animals are equal, but some animals are more equal than others.”

Likheterna mellan dagens Sverige och Orwells ”Djurfarmen” ökar ytterligare ett snäpp. Visst var det en borgerlig regering vi hade?

Miljöpartiets framtidsprogram: ”When you wish upon a star”

Följande kommentar kom in på mitt förra blogginlägg som ett svar på min sågning av den rödgröna rörans utspel i energipolitiken, från en viss Yuri Silva, enligt vad jag kan utröna fritidspolitiker för Miljöpartiet i Eskiltuna kommuns miljö- och räddningstjänstnämnd. Av svaret av döma är han i varje fall definitivt miljöpartist, för så pass dåliga på grundläggande ekonomi och naturvetenskap är i stort sett bara miljöpartister, vänsterpartister och sverigedemokrater, och det uteblivna kampordet ”solidaritet” samt uteblivna beskyllningar av utomlandsfödda folkgrupper förstärker mina misstankar om att det är en grön ungdom vi har att göra med.

1. Sverige har ett överskott av el.

2.Kärnkraften räddar inte klimatet & tar tid.
De globala klimatpåverkande utsläppen måste enligt IPCC plana ut och börja minska före 2015 för att undvika risken för en galopperande klimatförändring bortom mänsklighetens kontroll. Att bygga kärnkraftsreaktorer tar lång tid. På femton år hinner vi bygga vinkraftverk motsvarande hälften av dagens kärnkraftsproduktion.

3. Kärnkraft hotar utveckling och säkerhet.
Världens fattiga har rätt till hållbara energisystem. Att globalt ersätta de fossila bränslen som används idag med kärnkraft skulle kräva över 1500 reaktorer till 2020 (idag finns knappt 450). Vad de fattiga människor behöver är inte en dyr kärnkraftsreaktor om tio år. De behöver enkla, snabba och billiga läsningar som fungerar NU!

4. Sverige behöver inte kärnkraft.
Sverige är ett av de länder i världen som har allra bäst förutsättningar att klara sig med förnybara energikällor. Vi har fantastiska lägen för vindkraftsparker. Energimyndigheten tror på möjligheten att få till stånd 30 TWh vindkraftsel till 2020. Det motsvarar nästan hälften av dagens kärnkraftsproduktion. Det är fortfarande mindre vinkraft i Tyskland, trots att Tyskland har betydligt sämre förutsättningar för vindkraft än Sverige.

5.Kärnkraft är ett miljö- och säkerhetshot.
Haveriet i Tjernobyl 1986 har hittills kostat Ukraina, Vitryssland och Ryssland minst 1000 miljarder kronor. Hösten 2008 framgick riskerna med avfallet i Tyskland. I en saltgruva, som enligt kärnkraftsindustrins upprepade försäkringar var “säker för all framtid”, förvaras 130 000 fat med radioaktivt avfall som nu läcker ut och riskerar att nå grundvattnet.

6. Kärnkraftsel är inte billig.
Den enda reaktor som byggs i västvärlden idag finns i Olkiluoto i Finland. Reaktorn är redan mer än 50 procent över budget och tre år försenad efter tre års byggtid. Den senaste reaktorn i Storbritannien överskred budgeten med 200 procent. Kostnaden blir åtta kronor per årlig kilowattimme medan nybyggda vindkraftsparker ger en kostnad på sex kronor per årlig kilowattimme. Om det byggs fler kärnkraftverk i världen kommer uran successivt att bli dyrare.

7. Kärnkraft räddar inte jobben.
År 2002 arbetade 35 000 personer i den tyska kärnkraftsindustrin medan de som var sysselsatta med förnybara energikällor uppgick till 120 000 personer, varav 53 000 i vindkraftsbranschen, trots att de bara stod för en liten del av elproduktionen.

Slutligen, få vill ha den.
En majoritet av de unga är emot kärnkraften även i de senaste undersökningarna och de är de som ska leva med avfallet. Studier av SOM-institutet och EU-kommissionen visar att om man frågar folk vad de vill ha för elproduktion kommer kärnkraften också väldigt långt ned.

“Leve det fria informationssamhället!”

Yuri var vänlig att skriva ett så välstrukturerat och utförligt svar att jag kände att det var debatten välförtjänt att skapa ett nytt blogginlägg för att besvara det utförligt. Jag ber på förhand om ursäkt om jag glider lite på tonen, det är absolut inget personligt menat och jag uppskattar definitivt att Yuri tog sig tid att svara på mitt inlägg, men när man svarar på samma argument för 500:e gången måste man ändå variera sig lite i ordbruket. Nåväl, låt oss börja.

——————————————————-

1. Det svenska elöverskottet är en plötsligt påkommen och illa underbyggd myt, lanserad av en ivrig opposition som febrilt söker skäl att fortsätta sitt motstånd mot kärnkraften. Energymyndighetens rapport förutsätter en rad olika omständigheter som inte har någon verklighetsförankring, samt antar redan effekthöjningar i kärnkraften och vattenkraften och en oerhört kraftig utbyggnad av vindkraft och kraftvärme fram till 2030.

De mest uppenbara felaktiga antagandena är: transportsektorn inte kommer att ersätta fossilbränsledrivna fordon med eldrivna sådana (en beräknat konsumptionsökning om minst 15TWh); de svenska hushållens elkonsumption som fördubblats sedan 1970 kommer inte att öka nämnvärt under de kommande 20, trots att alla tecken pekar emot detta; omställningen från fossil- och gaseldad uppvärmning kommer inte leda till ökad elförbrukning; den svenska kärnkraften når upp till produktionsnivåer över dagens genom effekthöjningar, trots att de närmar sig sin absoluta maxgräns åldersmässigt; vattentäkterna för vattenkraftverken kommer att vara så pass stora i genomsnitt som de idag bara är under goda år.

Alltså har man en rad felaktiga antaganden och man har redan räknat med effekthöjningar i vatten- och kärnkraft samt minst en sjudubbling av installerad vindkraft och en ökning av kraftvärmeproduktion med över 14TWh. På det har man ingen som helst hänsyn till de svenska kärnreaktorernas åldrande och ändliga livslängd, vilket vi också vet är helt och hållet orealistiskt.

Dessutom är fortfarande ca 80% av EUs energikonsumption från fossila bränslen, 2020 beräknas 70% av energibehovet täckas av import och 80% av de pågående nybygnationerna i EU är fossilbränsleeldade kraftverk. Sverige kan göra en verklig skillnad med ett stort elöverskott som vi exporterar och konkurrerar ut kol, olja och gas med. Istället vill miljöpartiet äta upp överskottet genom att satsa på opålitliga energikällor i otillräcklig utsträckning (inte ens med de föreslagna 55TWh täcker man ens 85% av den nuvarande kärnkraften), på precis samma sätt som miljöpartiet ledde Sverige till en nettoimport på 6,1 TWh året efter Barsebäck stängdes ned.

——————————————————-

2. Enligt Yuri Silva kan vi bygga ut vindkraften (för jag antar att den i övrigt lockande formuleringen vinkraftverk var en felstavning) med runt 35TWh, dvs en installerad effekt på nära 20 000 MW, till 2025 för att rädda utsläppen i Sverige år 2015. Den logiken överstiger min förmåga, tyvärr. Till detta kan tilläggas att vindkraftsindustrin just nu har enormt svårt att möta efterfrågan, och det är för utbyggnad med bara en bråkdel av det som Yuri föreslår, plus att svårigheten att hinna med har lett till kraftigt ökade priser på en redan dyr kraftkälla, men mer om det senare.

Som helhet kan man här i alla fall se en total brist på förståelse för proportioner hos Yuri. Vindkraft har inte förmåga att ersätta kolkraft ens om 30 år av den enkla anledningen att vindkraft inte är en baskälla i elnätet, och kan inte vara det utan behöver istället reglerkraft, som på kontinenten (där vattenkraft inte är ett alternativ i samma skala som i Sverige) innebär gas- eller kolkondensturbiner. Smutsigt värre. Den enda kraftkällan som rör sig i samma storleksordning som kolkraften utan att vara kraftigt geografiskt begränsad är helt enkelt kärnkraften (även om kärnkraften också kräver en del speciella placeringsomständigheter).

För övrigt kan den intresserade ta sig en titt på livscykelanalyser kring de olika energislagen som bjuds idag, Vattenfall har till exempel en sådan tillgänglig för allmän konsumption här (kräver PDF-läsare, typ Adobe, de relevanta diagrammen finns på s. 22-24). Jag tänker inte ge några spoilers, men det är inte vindkraften eller biokraften som släpper ut minst CO2 per producerad kilowattimme.

——————————————————-

3. Mer om vindkraftens ekonomi kommer senare, men jag vill bara be läsaren hålla i åtanke att 1500 reaktorer av samma storlek som Olkiluoto 3 (dvs 1600MW, jag hade fel siffror i förra inlägget) skulle ge 2,4 TW i installerad kapacitet, effektivt 18,9 miljarder TWh per år. Samma elmängd skulle från vindkraft innebära att vi skulle behöva 12 TW installerad kapacitet, vilket är lika med 4 miljoner vindsnurror med 3MW installerad effekt var, dvs 4 miljoner 100-120 meters torn. Förutsatt att vi ens skulle hitta tillräckligt med landyta och kust att placera tornen på, att överföringsförlusterna inte skulle äta upp större delen av produktionen och att de skulle ge så pass hög effekt som de tornen vi placerat på de mest attraktiva platserna idag. Med andra ord skulle det krävas många fler.

1 500 reaktorer (vilka med fördel kan konsolideras på 375 olika platser) eller 4 000 000 vindsnurror spridda över kuststräckor, fjällkedjor och öppna landskap världen över. Jag trodde inte att det var möjligt men jag blev just ännu mer befäst i min tro på kärnkraft över vindkraft.

De enkla, snabba och billiga lösningarna du pratar om utgörs föga förvånande enbart av kol, olja och gas. Vill vi satsa på utvecklingsländer så ska vi satsa på toriumreaktorer och andra typer av kärnreaktorer utan risk för härdsmälta eller vapenspridning.

——————————————————-

4. Till att börja med är de ”fantastiska lägen” Yuri pratar om är svenskarnas två favoritsemesterområden, fjällen och kusten, om det var någon som missade det. För det andra så skulle jag bra gärna vilja se en källa på att Energimyndigheten har fantiserat ihop en sådan siffra som 30TWh till 2020. Energimyndighetens senaste Långsiktsrapport pratar i sitt ”maxscenario” om 10TWh vindkraft vilket förutsätter utebliven utbyggnad av kärnkraften, bibehållna priser på vindkraft (trots explosionsartat ökande efterfrågan) och en rad andra oigenomtänkta antaganden som beskrivits ovan.

Och fortfarande pratar vi inte ens om hälften av dagens kärnkraftsproduktion, varifrån ska vi få de återstående 40TWh och bibehålla dagens elpriser? För utan nybyggnad av kärnkraftverk kommer vi att tappa den kapaciteten med en rasande fart efter 2030. Några förslag? Helst sådana som är tekniskt och ekonomiskt möjliga.

——————————————————-

5. Chernobyl var en hemsk olycka, men fullständigt irrelevant för diskussionen. Inget annat land i världen än Sovjetunionen har byggt RBMK-reaktorer, just för att det fanns säkerhetsrisker som var välkända redan när man tog fram designen på 1950-talet. Det värsta som kan hända i en av våra nuvarande reaktorer är en härdsmälta, och som Harrisburg-olyckan visade så kommer varken naturen eller människorna till skada vid en sådan, trots att allt som kude gå fel också gick fel vid den olyckan.

Angående saltgruvan i Tyskland visar det på två saker: att vi kommit långt sedan 60- och 70-talet då man fyllde den aktuella gruvan och att vi desto snabbare borde gå över till den slutna bränslecykeln. Med den svenska KBS-3 metoden har vi en fullständigt idiotsäker metod att lagra avfallet på i över 100 000 år, men om vi skulle vara smartare än att gräva ner detta värdefulla material i berget igen så skulle vi satsa på att utveckla upparbetningsmetoder, snabba reaktorer, toriumreaktorer och andra långt mer effektiva sätt att ta vara på avfallet och få ut energi istället för lagringssvårigheter från det.

——————————————————-

6. Till att börja med hoppas man att Yuri Silva vet om att han inte talar sanning när han säger att Olkiluoto 3 är den enda reaktor som byggs i väst idag, eller att han har en mycket snäv definition av ”väst”, för sanningen är att man just nu bygger reaktorer i Frankrike, USA, Slovakien och Bulgarien. Även Japan, Sydkorea, Ryssland, Kina, Indien, Taiwan och Argentina bygger nytt, och ”övningsreaktorer” har börjat byggas i Thailand, Rumänien och Marocko. Utöver det planerar många fler länder på att börja bygga sina första eller ytterligare reaktorer inom de närmsta åren. Så försöket att få den finska reaktorn att se ensam ut kan vi härmed skriva av.

Men för att se till den väsentliga frågan som ställdes, är kärnkraften dyr? Kommer uran att bli för dyrt för att kärnkraften ska vara ekonomiskt gångbar?

Bygget av Olkiluoto 3 får betraktas som ett pilotprojekt, medan det knappast är det enda reaktorbygget idag så är det den första i sitt slag (EPR), och kan därmed i vindkraftstermer närmast jämföras med Lillgrund, också det största projektet i sitt slag som blev färdigt bara för något år sedan. Lillgrund har framställts som en framtidsmodell, Olkiluoto 3 har i media framställts som en ekonomisk katastrofaffär. Vad döljer sig under rubrikerna?

Lillgrund vindkraftspark har en installerad kapacitet på 110MW, och enligt vattenfall en årsproduktion på 0,33TWh, dvs en tillgänglighetsgrad på ca. 34,25%, eller med andra ord en effektiv kapacitet på 37,67MW. Lillgrund kostade Vattenfall 1,8 miljarder att bygga, plus 200 miljoner i investeringsstöd (även kallat pilotstöd) från staten och ytterligare 50-65 miljoner kroner per år genom elcertifikatsystemet. Med en livslängd på 20-25 år blir detta mellan 1 miljard och 1,625 miljarder kronor från staten. Total kostnad för själva bygget 2 miljarder, plus 1-1,625 miljarder över parkens livslängd. Om vi för att vara godsinta ser vi till hur pass stora kostnaderna blir per utdelning i effekt enbart med hänsyn till byggnadskostnaderna så får vi 53,69 miljoner kr per förväntad effektiv MW.

Hur står det sig jämfört med stora stygga kärnkraftsbygget?

Olkiluoto 3 kostar enligt de senaste kostnadsökningarna (tack vare problem med underleverantörer, först och främst) 45 miljarder kronor, men för säkerhets skull kan vi väl lägga till 10 miljarder? Vem räknar ändå, eller hur? Så vi säger att kostnaden för Olkiluoto 3 hamnar på 55 miljarder ändå, med en installerad effekt på 1600MW vilket ger en effektiv utdelning på 1360MW (kärnkraftverken i Sverige har en genomsnittlig tillgänglighet på straxt över 85%, nya reaktorer brukar vara bättre men vi räknar med en låg siffra, för säkerhets skull).

1360MW delat på 37,25MW ger 36,51, dvs för att ge samma mängd el som en reaktor av modell Olkiluoto 3 krävs 36,51 vindkraftsparker av samma storlek som Lillgrund, till en kostnad av 73,02 miljarder.

Utöver detta har som sagt vindkraft en livslängd på 20-25 år, vilket betyder att 2,4-3 gånger så många vindkraftsparker behöver byggas över hela kärnreaktorns livslängd, till en kostnad av mellan 175,25 och 219,06 miljarder kronor. Utöver detta har vi då de statliga subventionerna på 50-65 miljoner kronor per år för att vindkraften ens ska vara ekonomiskt gångbar, vilket över en 60-årsperiod alltså blir mellan 109,53 och 142,39 miljarder kronor.

Så, kostnaden för staten och företaget som bygger vindkraften blir för samma mängd el som ett kärnkraftverk av samma modell som Olkiluoto 3 producerar under 60 år mellan 284,78 och 361,45 miljarder kronor. Jämfört med de 55 miljarder som vi antar att first-of-a-kind reaktorn Olkiluoto 3 kostar blir alltså Lillgrund-alternativet mellan 5 och 7 gånger dyrare. Även om kärnkraft kostar mer att driva så är även kärnkraftens absolut största post kostnadsmässigt kapital, liksom det är för vindkraften, på grund av de enorma mängderna energi man får ut av små mängder bränsle.

Nota bene: Självklart finns det svårförutsägbara antaganden i denna modell, men med låga antagna värden och höga priser för kärnkraften hoppas jag att kunna kompensera så mycket som möjligt för det. Analysens slutsats stöds oavsett av de stora kraftbolagen som visar på långt högre kostnader för vindkraft jämfört med kärnkraft som är den absolut billigaste elkällan att bygga nytt idag på en fri marknad.

Så Yuri Silva, är kärnkraften fortfarande dyr? Notera att en överhängande del av kostnaderna för vindkraften dessutom bärs av staten, under nuvarande system. Hur rimligt blir det när svenska elpriser och skatter redan idag innebär svåra villkor för stora delar av vår basindustri?

Uran utgör för övrigt knappt mer än några procent av driftskostnaderna för kärnkraft, även med den nuvarande (relativt) ineffektiva bränsleanvändningen. Med en sluten bränslecykel, upparbetning och moderna reaktorer skulle den utgöra knappt några promille, även med fördubblade uranpriser. Dessutom finns det mycket gott om uran i både land och hav, mer än vad det finns t.ex. koppar. Och då finns det ändå tre gånger så mycket av ett annat potentiellt kärnbränsle, nämligen torium.

——————————————————-

7. Du menar alltså att det är en fördel för en industri i ett av de länder i världen med dyrast arbetskraft att vara mer intensiv i arbetskraft än dess konkurrenter?

En ekonomi drivs av effektiviteten hos dess industrier, kan man producera mer med mindre insatsresurser innebär det att resurser frias upp till andra ändamål, så även med arbetskraften. Ditt argument är precis samma som användes för att motarbeta symaskiner, traktorer, lyftkranar och kopiatorer. Men trots det har sömmerskor, bönder, byggarbetare och sekreterare klarat sig rätt bra ändå.

Det centrala är att billig energi räddar industrijobben och även befriar resurser hos varenda kotte som betalar sin egen elräkning att spendera på annat, vilket också gynnar ekonomin. Sånt gynnar framtidens samhälle, inte bakåtsträvande planekonomiska åtgärder som går stick i stäv mot vetenskap och grundläggande ekonomisk teori.

——————————————————-

8. Den största svarsalternativet i gruppen 15-30 år i SOM-undersökningen var för den som undrar ”Vet Ej/Inget Svar”. När man frågar svenska ungdomar om kärnkraft (och som tidigare lärarvikarie i både samhällskunskap och naturvetenskapliga ämnen har jag haft en del tillfällen) är det första som framgår väldigt tydligt att de är väldigt, väldigt osäkra. Vissa tar intryck av sin ideologiska hemvist, vissa präglas hemifrån, men den stora majoriteten har helt enkelt ingen som helst aning om vad kärnkraftfrågan egentligen handlar om och vilka faktiska förhållande som omger frågan.

Sedan att föreslå att en grupp i samhället (av vilka en ansenlig del inte ens röstar) skulle vara mer värd demokratiskt än en annan tror jag att vi har experimenterat tillräckligt med i Europa för ett ganska bra tag framöver. Och återigen, avfallet kan vi ta hand om eller använda som bränsle på nytt långt innan dagens ungdomar behöver oroa sig. Ja, förutom om de beslutar sig för att spränga sig ner de 500m som krävs för att nå slutförvaret och sedan spränga upp de cement-, koppar- och järnomslutna bränslestavarna och därefter bära dem som halsband. Men lite risker kryddar tillvaron, vet du väl?

Och slutligen, den av SNF beställda undersökningen om vilket energislag folk ”föredrar” speglar knappast verkligheten då den inte tar hänsyn till just verkligheten utan bara tomma önskningar och folks ”tro”. Om du gav folk en undersökning om vilken lön folk föredrar så tror jag inte att du kommer få en pålitlig framtidsprognos över löneutvecklingen de kommande 20 åren. Åsikter och förväntningar kan ha en stark inverkan på ekonomin, men de kan inte förändra grundläggande naturvetenskapliga och matematiska fakta.

För att citera en av mina favoritserier på TV just nu: ”Oh gravity, thou art a heartless bitch.”

——————————————————-

Jag hoppas att jag fick med allt trots den sena tiden på dygnet och den långa texten med alla siffror, annars känner jag mig tämligen säker på att frågor/synpunkter/hatmejl kommer som ett brev på posten (försenat, feladresserat och omodernt).

I övriga nyheter kan man notera att det råder delade åsikter i vad det aktuella utspelet egentligen handlar om.

Ja vad säger du Mona, man kanske skulle ta och arbeta mer på den faktiska politiken än den hatiska polemiken ett tag?

Energiska lögner och halvsanningar

Det är dags för ytterligare utspel i energipolitiken, denna gång från den svenska politikens egen ratatouille, och de gör ingen besviken, även om jag ska tillstå att jag blev en aning förvånad när jag läste själva innehållet. Så här sammanfattar de fyra ledarna för de tre oppositionspartierna sin debattartikel:

Det är dags att titta sakligt på energifrågorna. Mot regeringens osäkra interna energiöverenskommelse ställer vi en långsiktig energipolitik baserad på en säker utbyggnad av förnybara energikällor och goda villkor för den elintensiva industrin. En sådan långsiktig politik är vad Sverige behöver i dagens ekonomiska krisläge. En satsning på förnybar energi och en ambitiös klimatpolitik behövs för att skapa jobb i Sverige.

Förutom den allra sista meningen så låter det ju alldeles utmärkt! Saklighet, långsiktighet, goda villkor för den elindensiva industrin och hänsyn till det svåra ekonomiska läget är hett eftertraktade mål i svensk energipolitik, så långt är de flesta åskådare och politiker rörande överens.

Men sen kommer vi till vad det här egentligen innebär, när man ser tillbaka på vad de faktiskt skrev. Det följande är ett utdrag ur texten.

Även stöd till havsbaserad vindkraft och till solkraft kommer att behövas och vi är därutöver beredda att om nödvändigt pröva ett kompletterande fastprissystem för leveranser av förnybar el.

Sverige har unikt bra naturliga förutsättningar för förnybar energi med vår goda tillgång till vind, vatten och skog. Den förnybara energin i Sverige har mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver. Vi menar att all svensk energi på sikt skall komma från förnybara källor. Vi vill därför slå fast ett långsiktigt mål om minst 55 TWh ny förnybar el till år 2030 redan nu.

Med en sådan långsiktig planering har vi mycket god tid på oss att genomföra en lugn och trygg omställning av energisystemet. Vi kan då göra valet att fortsätta bygga ut förnybar energi som vindkraft, solkraft och biobränslen i stället för att bygga ny och dyr kärnkraft för att klara vårt framtida energibehov.

Läs om mittenstycken en gång till, långsamt, med emfas på den fetstilta texten.

55TWh ny förnybar el, fram till 2030. Inte genom att utöka vattenkraften, utan genom sol, vind och biobränsle. För att sätta detta i proportion till vår nuvarande kraftproduktion så stod kärnkraften mellan 2003 och 2007 för 67,9 TWh per år i genomsnitt, vattenkraften ligger på liknande nivåer, år 2007 på 65,5 TWh.

Så då kanske det inte är omöjligt ändå? Vi pratar ju bara om att bygga nytt motsvarande runt 80% av kärnkraften eller vattenkraften. Låt oss göra en snabb beräkning på detta.

Först antar vi med en mycket givmild tolkning av framtiden att man klarar av att täcka hälften av det uppsatta målet med biobränslen. Vilket i sig kommer att innebära en enorm belastning på det svenska skogsbruket, raketfart på råvaruprisökningen för våra tunga massa-, virkes- och pappersindustri samt en tveksam nettoeffekt på utsläpp i och med carcinogena gaser och behovet av gödning och övriga tillsatta medel för att åstadkomma tillräckligt hög produktion i råvaruledet för biokraftverken.

Men om vi ändå antar att det går att mer än fyrdubbla biobränsleeldad kraft på dessa 20 år och försörja dem med bränsle på ett ekonomiskt rimligt vis så återstår 27,5 av Mona och gängets 55TWh, här uppstår vissa problem. Solkraft är än så länge inte i närheten av påtaglig lönsamhet på svenska breddgrader, och kommer inte ens enligt de mest optimistiska prognoserna att vara det inom de närmsta 20 åren, dvs fram till 2030. Därmed återstår av de aktuella kraftkällorna som de rödgröna vill satsa skattebetalarnas pengar på enbart vindkraften, detta kärleksbarn av media och gröna vågen-inspirerad pseudovetenskap.

27,5 TWh motsvarar 3 139 MW installerad effekt, om man antar att vinden blåser tillräckligt för att ge 100% av den installerade effekten 24h om dygnet, året runt. I verkligheten kan man i Sverige bara ta för givet runt 6% av den installerade effekten enligt Svenska Kraftnät (i Danmark har siffran visat sig vara så lite som 2%, ju mindre land ju lägre garantinivå), särskilt under vintern eftersom det då antingen blåser för lite eller blåser hård storm (i båda fallen producerar vindkraftverken ingen el). Om vi bortser från det faktum att vindkraften till exempel denna vinter under slutet av januari gav mindre än 4% av installerad effekt, sex dagar i sträck(!) och ser på snittnivån över en 30-dagar period finner vi att vindkraften ger straxt under 20% av instsallerad effekt. Alltså bör vi installera ca. fem gånger den givna effekten, dvs 15 695 MW.

Om vi antar att den genomsnittliga installerade effekten per verk är 3 MW (en relativt ny och stor modell idag, om 20 år antagligen normalstor), innebär detta alltså ca. 5 232 nya vindkraftverk totalt, vart och ett över 100 m och med en rotordiameter på samma längd. Detta antagande tar inte heller med i beräkningarna att vindkraftverk har en ekonomisk livslängd på ca. 25 år, vilket innebär att många av dagens vindkraftverk också måste ersättas fram till 2030. Och allt detta bygger även på antagandet att vi kan få lika höga produktionsnivåer från de nya snurrorna som från vindkraftverken vi redan byggt på de mest attraktiva platserna, vilket vi redan vet inte är sant. En annan punkt som inte heller tas med är effektförlusterna som uppstår eftersom dessa nya snurror placeras på platser långt, långt ifrån de platser där elen konsumeras.

Så då undrar kanske vissa, hur många vindkraftverk finns idag, och hur stor installerad effekt har de tillsammans?

Antalet vindkraftverk ligger en bit över 900 stycken enligt Vattenfall, den samlade installerade effekten över 800 MW enligt Svensk Energis årsrapport.

Mona Sahlin och hennes tre tappra musketörer vill alltså bygga ut vindkraften tjugofalt, med nära sju gånger så många vindsnurror som idag varav många är mångfalt större. Och för allt detta skall skattebetalarna plocka upp notan, då vindkraft i grund och botten inte ens är i närheten av de kostnader så att det utan särskilda stödåtgärder kan mäta sig med vattenkraft och kärnkraft. Framför allt kommer investeringarna för att stärka elnätet bli enormt kostsamma, då produktionsfluktuationer mellan 50% av installerad effekt och 5% är inte ovanligt på dagsbasis, på timbasis kan det röra sig och ännu större variationer, och detta är enormt påfrestande för det elnät vi har idag och kan slå ut stora områden om elnätet inte är byggt för att klara de plötsliga omställningarna.

Utöver detta behövs det reservkraft som på bara några minuters varsel kan starta produktionen för att kompensera för utebliven vindkraftsproduktion, exempelvis under den svenska vintern eftersom det kallaste vädret nästan alltid sammanfaller med vindstilla dagar, och det är då vi behöver elproduktionen allra mest för att säkra varma villor, butiker, kontor, fabriker och ladugårdar. Som reservkraft för ett sådant system använder t.ex. Danmark, detta vindkraftens förlovade land, ett av världens allra smutsigaste elproduktionsmedel, nämligen kolkondeskraft. Ett utbrett användande av detta sätt att reglera vindkraftens opålitlighet har bland annat i Nederländerna inneburit en nettoökning av koldioxidutsläppen, då kolkondens är så pass mycket smutsigare än de kraftkällor som vindkraften ersatt. För Sverige skulle detta skötas med vattenkraft, men då denna redan används till mycket hög grad i förhållande till fyllningstakten och de rödgrönas utspel varken innebär bibehållen kärnkraft eller utbyggd vattenkraft så måste den extra reglerkraften komma någonstans ifrån.

Utan att rabbla ännu fler skäl för varför de rödgrönas utspel är verklighetsfrånvänt (protektionism, kortsiktighet, oklarhet och ren smutskastning) kan jag sammanfatta det såhär:

En utbyggnad av vindkraften är långt dyrare, opålitligare och kortsiktigare än en utbyggnad av kärnkraften och vattenkraften. I förhållande till kärnkraften konsumerar vindkraften dessutom långt mer naturresurser per kWh samt förfular och förstör enormt mycket större områden av vår natur.

Det är verkligen så enkelt.

Att som kandidat till statsministerposten ljuga om den frågan är inte seriöst, att påstå att det är den för Sverige allra dyraste utvägen som är hållbar och ansvarig gentemot folk och industri vittnar om desperation.

För de som undrar hur många nya kärnkraftverk som behövs för att täcka 55TWh så är svaret fyra stycken av Olkiluoto-storlek, som dessutom har en 2,5 gånger längre livslängd, vilket ersätter 13 080 st av de hundrameterskolosser som krävs för samma elmängd under samma tidsperiod.

Fyra reaktorer eller 5 232 st enorma vindsnurror längsmed hela svenska kusten och spridda över hela svenska fjällvärlden, utan att kommuner och markägare har verkligt inflytande över deras placering om vindkraftsindustrin får bestämma.

2010 är valet ditt.

Uppdatering: DNs Henrik Brors anser att det är osäkert vem som vinner den här frågan och att det är ett steg framåt för oppositionen, när inte ens en majoritet av socialdemokraternas väljare står bakom partiet i frågan. Klockrent analyserat Henke, när ska du säga att det är oklart vem som kommer att vinna frågan om homoäktenskap eller utträde ur EU? Eller för all del, startar man från botten är väl det inte mycket annat som kan hända. Om man nu inte bestämt sig för att gräva ner huvudet i jordgolvet, förstås.

Vem ska trösta mördaren?

Följande TT-notis kan läsas i SvDs och DNs nätupplagor idag:

Den 28-årige man som dömts för att vållat en ung kvinnas död avstår från att överklaga. I tingsrätten dömdes han till villkorlig dom och dagsböter.

- En starkt bidragande orsak till hans beslut är att han blivit så kränkt och påhoppad i olika bloggar och på Facebook. Kränkningarna har även haft rasistiska inslag, säger hans advokat Staffan Bergqvist till TT.

Under rättegången berättade flera vittnen att de hade sett 28-åringen knuffa sin kompis med så stor kraft att denne stötte emot en 23-årig kvinna så att hon tappade balansen och föll ut i gatan, där hon blev överkörd av en buss och omkom. Men 28-åringen hävdar att allt var en olyckshändelse och att han själv blivit knuffad.

Olyckan inträffade på Stora Södergatan i Lund. Männen ingick i ett sällskap som festat i Stadsparken. Båda var alkoholpåverkade när de promenerade längs gatan. Enligt flera vittnen skojade de med varandra genom att småknuffas längs vägen.

Tidigare artiklar om samma händelse: DN DN2

Denne man har alltså enligt vittnesuppgifter medvetet knuffat sin kompis så att denne i sin tur kolliderade med en kvinna som föll ut i gatan där hennes huvud krossades av en förbipasserande buss. Efter händelsen flydde gärningsmannen och den knuffade kompisen från platsen, ingen av de flertalet vittnen som såg händelsen styrker mannens uppgifter att han själv blivit knuffad, utan understryker att knuffen var riktad och medveten. Han avsåg för kollisionen att äga rum, han borde rimligtvis bära fullt ansvar för händelsen.

Men då alkohol var inblandat bedömde åklagaren att det var rimligt att sänka brottsrubriceringen från redan relativt lindriga ”grovt vållande till annans död” till ”vållande till annans död”, för vilket mannen döms till villkorlig dom (dvs inget fängelse) och dagsböter om totalt 46400 kr. Dödsboet tilldömdes dessutom drygt 18000 kr.

Ett krav från dödsboet om ytterligare 50 000 kr i skadestånd avslogs av tingsrätten med hänvisning till att ”[det] i detta mål inte är fråga om vare sig grovt vållande eller vårdslöshet som ligger nära uppsåtligt handlande.” Alltså var det en förmildrande omständighet att mannen var grovt berusad, som sänker det allvarliga i brottet. Vilken tur, han kanske borde åberopa det nästa gång han är ute och kör och råkar köra över någon?

Kanske det inte borde vara ett brott alls? Det var ju bara en lek, männen hade knuffat in varandra i en rad olika tjejer innan de dödade kvinnan.

Men som blev det ändå inte, och kostnaden blev runt 65000 kr för att ha bragt en annan människa om livet. Bara en helt vanlig ung, oskyldig kvinna vars familj och vänner aldrig får se henne finna kärleken eller bilda familj. Att hon nu är död på grund av en berusad mans högst medvetna lek med döden, är det ett brott?

Låter det inte dessutom lite kränkande mot gärningsmannen att sedan hänga ut honom för det inträffade? Man menar, borde det inte vara straff nog med dagsböter för att ha dödat en annan människa på grund av droger och dödsföraktande lekar med andra människors liv som insats?

Och borde inte busschauffören ställas till svars? Han var ju ändå den som körde ihjäl kvinnan och säkerligen känner mycket stor skuld och ångest över det inträffade för lång tid framöver, kan man inte döma honom istället för den stackaren som nu pekas ut på bloggar och Facebook? Vore inte det rimligare? Bara en harmlös liten ”knuff” ska väl inte sätta någon i fängelse?

Okej, nog med ironin.

Jag är så förbannat trött på att samhället fortfarande ser alkohol som en förmildrande (eller icke-existerande) omständighet när oskyldiga människor dör, misshandlar eller våldtas. Jag är så trött på att de advokater har mage att ställa sig i media och klaga över att ens klient är ”kränkt” när klienten i fråga mördat en annan människa. Jag är så trött på att media vägrar att på allvar ta upp det fullständigt orimliga i dagens rättssystem (på vilket det finns ännu värre exempel än det här) utan istället springer brottslingarnas ärenden.

Ja, jag utkräver ansvar, hur utslitet begreppet än kan vara i ljuset av rådande politiska jargong.

Men säg mig, ärligt och rättframt, vad ska vi betala skatt för om vi inte ens kan få den mest grundläggande av statens skyldigheter, att skydda sina medborgare, att fungera? Varför ska pressen vara fri att rota i precis allt de kan komma åt när vanliga medborgare inte får upplysa varandra om samhällets lägsta avskums förehavanden i syftet att skydda sina medmänniskor?

Fast det är klart, statens myndigheter och domstolar har viktigare saker för sig. Som att hota de som hänger ut pedofiler och serievåldtäktsmän med fängelse, eller att fria våldtäktsmän beroende på kvinnans klädsel. 

Brottsligt var ordet.

Självinsikt?

Henrik Brors skriver en tämligen kluven artikel där han å ena sidan pekar med krispinnen på de bristande utdelningarna i opinionsundersökningarna från utspel om t.ex. kärnkraften och bilindustrin, men å andra sidan påpekar det opålitliga och meningslösa i opinionsundersökningarna i förhållande till själva väljarstödet vid nästa val.

Efter månader av fördömande av ”kvartalskapitalismen” och girighet inom den ”nyliberala” ekonomin undrar man lite, när kommer opinionskrisen? När får vi se Sören Holmberg rättfärdiga sin lön efter ytterligare en total felbedömning av väljarstödet?

Fast det är klart, i ett samhälle där ishockeymålvakternas knäproblem kan bli en förstasidenyhet på landets största morgontidning borde man väl inte bli förvånad.

Rätt och Rimlighet

För den som tvivlar på att Datainspektionen är ett riktigt göknäste kan följande betänkas:

En sajt där man hängde ut dömda sexbrottslingar med namn, bild, adress och karta polisanmäldes av Datainspektionen och sajten las hastigt ned med invändningen att enbart myndigheter får hantera brottsuppgifter.

Men när AFA på nätet kartlägger civilpoliser med namn, bild och hemadress, och anmälan inkommer från polisen som naturligtvis anser att detta avsevärt försvårar deras brottsförebyggande arbete, då säger Datainspektionen klokt: ”publiceringen är olaglig och kränkande, men inte straffbar”.

Det som återstår är för de enskilda poliserna att polisanmäla, trots att Datainspektionen själva säger att detta är otroligt svårt att få igenom om inte innehavaren av sajten självmant tar ner den.

Detta är samma Datainspektion som anser det vara kränkande med kameraövervakning på skolor som drabbats av omfattande brottslighet, och förbjuder övervakning av t.ex. datasalar med motiveringen att det är ett system vi inte skulle tolerera på de flesta arbetsplatser. Vad DI inte själva verkar ha övervägt är om de flesta arbetsplatser skulle tolerera den våg av skadegörelse, stölder och våld som svenska skolor drabbats av utan kraftfulla åtgärder?

Jag ställer samma fråga som jag ställde när jag först debatterade ämnet i högstadiet, vem går egentligen still skolan och förväntar sig att ingen ser en?

För den delen, vem är det som känner sig så kränkt av kameraövervakningen att han eller hon gör allt för att förhindra den, förövaren eller brotsoffret?

Strålande journalistik

Ja, så var det om kärnkraften igen.

Tydligen har det gått upp för nyhetsredaktionerna att här i Sverige har vi en del gruvdrift. Järnmalm till större delen, men även andra metaller som koppar och guld bryts idag. Men nu när vi, trots vad de hade tänkt sig, ska ha kärnkraft även bortom de nuvarande reaktorernas livslängd börjar frågan åter väckas: vad ska vi göra med det svenska uranet?

En sak är säker, efter att ha tagits på sängen och blivit kringrända av regeringen i kärnkraftsfrågan kommer media inte att tillåta att ytterligare steg tas i riktningen mot ett svenskt energisjälvständigt, fossilbränslefritt samhälle utan att de först får sätta några käppar i hjulet. Självklart är Svenska Naturskyddsföreningen med på barrikaderna mot tekniken och framtiden. Ja, om inte tekniken är hutlöst dyr, ineffektiv och saknar väsentlig förbättringspotential såklart.

Att urandriften är en realitet idag oavsett svenska beslut, och att kärnkraften kommer att förbli en grundpelare för svensk energiförsörjning i framtiden verkar inte avskräcka någon från att tro att de räddar världen genom sina hjältemässiga uppoffringar i Moder Naturs namn (eller i det länkade fallet, räddar världen från kärnvapen!). Att gruvdriften i Australien, Kanada, Afrika och Centralasien pågår alldeles oavsett verkar inte störa någon.

Att äldre medborgare som är rädda för att deras morgonpromenader ska störas av grävmaskiner protesterar så envist och ivrigt förvånar mig egentligen inte, men att nyhetsredaktionerna i Stockholm som på sin höjd besöker de berörda områdena någon vecka om året på sin skidsemester ställer sig så helhjärtat (och omdömeslöst) bakom dessa kampanjer gör mig lite förbryllad.

De kanske inte egentligen vill ha någon gruvdrift i Sverige? Men trots det sitter dem på tunnelbanan byggd med svenska råvaror, driven av svensk vatten- och kärnkraft. Trots det twittras det på ström- och metallslukande mobiltelefoner. Trots det avnjuter de en flygresa till kontinenten eller andra fjärran mål som utsätter dem för större strålning än en gruvarbetare i Olympic Dam får på ett helt år. För att inte nämna utsläppen.

Om vi satte gränsen för utsläpp under de som orsakas av kärnkraften och gruvdriften för bränsle och byggmaterial i termer av koldioxid, tungmetaller och radioaktiva ämnen så skulle vi varken ha el, bussar, sjukvård, tunnelbana, hus eller mat. Livsmedelsindustrin, transportsektorn, sjukvården, byggnadsindustrin och i stort sett alla industrier släpper ut mer men accepteras i det tysta. Vi behöver ju sjukvården. Men behöver vi mobiler? Behöver vi tunnelbanan? Behöver vi stora skyltfönster och luftiga museer?

Dubbelmoralen galloperar och media säljer budskapet gång på gång, ”vindkraften ska rädda Sverige/Världen!”. Uranbrytningen förstör vår jord och är ogillad av alla!

Vi vill ha kakan i form av mobiler, mp3-spelare, transporter, fritidsresor, jobb, ekologiska varor, lyxiga lägenheter och allt annat som hör det moderna livet till, men aldrig skulle man vilja se det där obehagliga som gör allt möjligt, även om det bara är den vetenskapsfientliga journalistkåren som framställer det som obehagligt.

Case in le point.

Radioaktivt vatten läckte ut och en byggnadsarbetare på Oskarshamn dog i en arbetsplatsolycka. Inga specifikationer om vad det rörde sig om för nivåer på radioaktiviteten. Bara en liten bisats om att det faktiskt var en felande domkraft, inte kärnkraftverket i sig, som bragte mannen om livet.

Hur illa det än är med radioaktiva läckor och arbetsplatsolyckor oavsett vart de förekommer så verkar det finnas någon spärr i det journalistiska psyket när det kommer till vissa ämnen. Kärnkraften är ett av dem.

Inga detaljer. Inga nyanser. Ingen balans. Wind power good. Nuclear power bad.

Så bräker fåren.

Att man hittar e-colibakterier i dricksvattnet som används av ca 3000 personer däremot. Tja, smällar man får ta. Eller får vi se en ledare imorgon som säger att vi ska satsa på alternativ till dricksvatten?

För övrigt anser jag att Svenska ”Naturskydds”föreningen bör förgöras.

Elit?

Nu när vägen öppnats för ”elitklasser” i gymnasiet i andra ämnen än musik, idrott och andra kulturformer siktar kulturvärlden på andra vägar att bibehålla sin särställning i det svenska utbildningssystemet, denna gång mot mellanstadiet.

Den som kommer ihåg de stora rubrikerna och upprörda diskussionerna om förslaget till elitklasser i naturvetenskap, historia och andra icke-kulturella ämnen undrar kanske hur reaktionerna kommer att bli på förstasidorna och bland ledarskribenterna på det här förslaget.

Mitt tips är att reaktionerna uteblir. Kulturen är fredad i Sverige, på ett sätt som inget annat ämne får vara. Inte ens feminismen eller demokratiska värderingar har en lika stark ställning i media. De rop som skallade om ”betygshets”, ”kravsamhälle” och ”sönderstressade elever” bara när man gav elever möjligheten att frivilligt söka program som tog tillvara begåvningar inom naturvetenskap, historia och matematik kommer troligtvis ligga tysta, trots att detta ”elitdansarprogram” kommer att starta i årskurs fyra och i sin utformning trycker hårt på programmets inneboende exlusivitet och ”tuffhet”. Detta program ska även vara avskiljt från grund- och gymnasieskolan(!) som en egen skolform.

Tänk er en sådan skolform för läkare. Att man från årskurs fyra placeras in i en specialskola med lektioner sex dagar i veckan, även på sommaren, med särskilda examinationskrav för att få gå upp till nästa årskurs. Förstasidorna skulle stå i eld och lågor över att ett sådant förslag ens nådde regeringen. Ledarsidor och ”skolexperter” från höger och vänster skulle med svavel och brinnande ord fördöma en sådan låsning och ”kravpolitik” riktad mot vad som egentligen bara är barn.

Men det rör sig som sagt om kulturen.

Det krävdes direkt vandalism, falskt larm och våldsamt motstånd för att överhuvudtaget väcka någon form av diskussion om vad instutioner som Konstfack egentligen håller på med. Och då uteblev ändå den djupare granskningen av hur stora statliga och kommunala medel som varje år slussas in i konstens korridorer för att upprätthålla en konstgjord andning (om uttrycket tillåts) åt ”konstnärer” som skapar en vara som inte eftertraktas.

Men människor går ju på museer, utställningar, teater och opera? Det finns väl visst en efterfrågan?

Om det nu finns en stark efterfrågan på dessa varor, hur kommer det sig att de till huvuddelen måste finansieras av staten? Hur kommer det sig att Stockholms större scener och museer varje år får miljarder från statskassan och hundratals miljoner från kommunen när man samtidigt saknar resurser i rättsväsendet och framtidsbyggande forskare går på svältlöner?

I mina ögon är det enkelt, frånta konsten dess särställning. Om det ska få vara tillåtet att säga att barn föds begåvade i musik eller måleri och därmed behöver extra resurser för att tillvarata deras talang (för så heter det för konstnärliga barn), då ska det även vara tillåtet att säga detsamma om fysik, språk och filosofi. Om det ska vara självklart att man med allmänna medel bekostar amatörteatrar, körer och andra ”kulturyttringar”, då ska det vara självklart att man subventionerar de yngre generationernas kulturkonsumption som konserter, datorspel och CD-skivor.

I dagsläget är det en liten Stockholmselit som styr agendan för kulturrapporteringen, alla känner alla, den som är något har ett finger med i grytan eller blir annars paria. Den som inte känner till vem J. M. Coetzee är obildad. Den som känner till Rosalind Franklins roll i DNA-spiralens upptäckt är en nörd.

Vilken person har till större grad påverkat de senaste 50 årens samhällsutveckling? Vilka kommer i större utsträckning att forma de kommande 50 åren?

EU och Gazprom – Enkel lösning

Lisa Bjurwald påpekar kort i sitt ledarstick om EU och dess beroende av rysk gas att man kollar på kärnkraft som ett ”alternativ”. Detta är fel, och vet Lisa inte bättre är det synd, för det säger en del om svensk medias inställning gentemot kärnkraften som ”outsider” och undantag. Tyskland har stängt av eller avvecklat kärnkraftverk med en samlad kapacitet av över sextusen MW, med en teoretisk produktionskapacitet på runt 53 TWh. Att man nu är beroende av rysk gas och dödligt smutsig kol för sin el och värme borde inte komma som en överraskning för någon.

Jag upprepar som vanligt, bygg kärnkraftverk längsmed södra och sydöstra kusten och börja dra kablar till kontinenten, där har ni vägen till det nya svenska välfärdssamhället och en fredad europeisk gemenskap, oberoende av Kremlin.